ost007

Dagens vackra analysering går till huruvida man bör prata med sig själv eller inte!
En av de positiva sakerna med att vara bra kompis med sig själv är att man alltid har någon att prata med! Oavsett hur uttjatat ämnet är, hur trött du än är eller hur konstiga dina tankar eller frågor är, kommer du få ett svar tillbaka. Jag säger dock inte att du kommer uppskatta svaret du får, men ett svar är näst intill alltid bättre än tystnaden...

För att ens KUNNA prata med sig själv finns det ändå ett par kriterier du måste kunna uppfylla:

- Talförmåga
- Självdisciplin
- Förmågan att övertala dig själv att du inte är så konstig som alla säger
- Viss schizofreni

Uppfyller du upp till 75 % av detta (med schizofreni inräknat som ett måste) har du faktiskt goda förutsättningar för att lyckas! Alltså är det bara att sätta igång! Men för att få lite hjälp skall jag (då jag faktiskt råkar vara expert på ämnet) här ge en enkel startinstruktion på hur du kommer igång:

1. Starta med att tänka igenom vad det faktiskt är du vill diskutera.
2. Vad du vill komma fram till?
3. Är detta rimligt?
4. Om JA, fortsätt till fråga 5. Om NEJ, börja om från början med ett nytt ämne.
5. Ställ en fråga, vänta på svar och börja bolla tankar och idéer med dig själv. (Har du svårt att ha koll på vilken sida av dig själv som ska prata kan du här få ett litet tips. Isåfall behöver du två papper, en penna och en liten bil. På det ena pappret skriver du RÖD och på det andra LILA. Lägg sedan RÖD på din VÄNSTRA sida och LILA på din HÖGRA. Om du sedan startar med RÖD åsikt ställer du din lilla bil där för att sedan då det blir dags för LILA köra över bilen, helt lätt och enkelt, så den istället kan parkera där. Smart va!?)

          
Till en början kan det dock finnas en del brister i att tala med sig själv, då det lätt blir ett enformigt samtal med få nya och annorlunda tankar. Men då man inte kan vara bäst på allt så ger övning färdighet! Något som kan ge inspiration till att lära sig denna konst kan vara att lägga en tanke åt den dag då en epidemi börjar sprida sig och DU kan vara den enda människa att bli kvar! Skulle det inte då kännas bra att redan ha "konsten-att-tala-med-sig-själv" upptränad?

Tipstack till Sofia!

Jaha... då kommer äntligen det inlägg alla väntat på och som jag så länge fasat att skriva.
Dagens analysering går nämligen till urringningar.
Anledningen till att just detta kom på tal var att jag en vacker dag kom, utan att tänka på vad jag faktiskt sa, att säga till en kär vän att när jag möter någon med urringning har jag svårt att inte kolla. Då denna vän undrande och förskräckt stirrade på mig kom jag på vad jag just sagt. Att jag praktiskt taget förklarat att jag går och spanar in hennes bröst varje gång hon har en tillräckligt låg hals på sin tröja. Vilket faktiskt verkligen INTE stämmer! Då jag skulle försöka krångla mig ur den situation jag själv satt mig i, hade jag fyra tjejer och en kille som satt och kolla på mig med hysteriska blickar. Som de inte visste om de skulle skratta eller gråta. Då jag tydligen såg lika stressad och förvirrad ut som jag kände mig... Vilket kanske är ganska förstårligt? Men i alla fall, för att ta mig ur detta träsk försökte jag påkalla att tjejen, vars urringning jag kommenterat, istället kanske borde känna sig nöjd med att jag ju faktiskt fattat vinken med urringningen. Men då hon inte fatta vad jag menade var jag ju tvungen att förklara att meningen med att ha urringning är väl att folk vill att man ska kolla in deras bröst (eller de bitar som då syns). Samma med tajta jeans, att man vill att folk ska kunna spana in ens ben utan att behöva anstränga sig allt för mycket. Detta fick jag tyvärr FRUKTANSVÄRT våldsamma reaktioner på då jag uppenbarligen lyckats trassla in mig ännu mer än innan, om de ens var möjligt! Som motfråga fick jag då om jag varje gång jag hade strumpbyxor ville visa upp mina vader för omvärlden? Och på denna fråga var jag ju så illa tvungen att le vackert och så glatt jag kunde, svara ja. Även om det inte på något vis faktiskt stämmer. Men tapper som jag är försökte jag igen.

?- Men varför har ni urringning då?

Svaren jag fick var att de endast tyckte det var snyggt. Och jag förstår dem för det är också anledningen till att även jag har det då och då! Och alltså även anledningen till varför jag har mina strumpbyxor!

Anledningen till varför jag från början lyckades få ur mig detta underbara bekännande, var att jag egentligen hade tänkt fråga de andra om de också omedvetet kollar in folks urringningar. Men då jag inte tänkte på vad jag sa, blev det HELT fel!

När jag såhär i efterhand frågat vad folk anser så säger de flesta ändå att de håller med mig. Att man faktiskt omedvetet hamnar med blicken rakt på någons urringning! Men som en annan mycket kär vän sa; "Att det kanske märks mer om man hamnar med blicken där än på tex någons axel." Vilket faktiskt stämmer grymt bra! Men även om det är så det är, innebär det INTE att det är OKEJ, då det är mycket obehagligt upplevelse!