ost007

Börjar ju nästan bli rikigt haj på detta! Vad hände DÄR liksom!?

Kalsonger. Vad vore en man utan dom? Eller kanske hela mänskligheten?
     Framför allt skulle den manliga delen av könen ha problem med att uppnå sin fulla manligheten då hälften av denna power tillkommer med just kalsongerna.

     Ett annat problem som skulle kunna att tillkomma om männen slutade med sina underbara kalsonger är att vår för alltid och eviga räddning till julklappar, födelsedagar, namnsdagspresenter, alla hjärtans dag, årsdagar, resepresenter (yeah, think you got it) skulle gå i stöpet! För ett par kalsonger är ju alltid uppskattade och användbara.
     Problemet med att ge bort kalsonger är ju bara det när man skall välja storlek. Bara en massa jävla val och kval. Råkar jag köpa en storlek för liten så ja, då förstår ni ju vad han tror att jag har för förväntningar. Köper jag dock för stora så aaa, ni fattar! Val, kval, vad är det bästa? För man vill ju inte heller fråga vad för storlek de har, för då har man ju redan avslöjat sig! Och det vill man ju INTE! Det skall ju komma som en överraskning. Typ, "Titta vad jag köpt!" "Åh vad gullig du är!" Vilket gör att man känner sig stolt och dukigt! Tills de kollar på storleken..........
     
     But still! Go for it man! I love KALSONGER!

Därför uppmanar jag alla mina anhängare att PÅVERKA MÄNNEN TILL ATT STANNA I ETT GOTT BETEENDE
- för ett liv med kalsonger på männen i Sveriges befolkning!

Ursäkta för ett konstigt inlägg

Och bara för att backa upp mitt förra inlägg desto mer så får jag väl fråga "VARFÖR i hela Sisjön" (http://ost007.blogg.se/2008/july/hej.html#comment)  man överhuvud taget bloggar...!?

För egentligen, hur intressant är det att läsa om att Lisa, 17år, går upp och börjar dagen med att gäspa? För är hon ens intresserad av detta själv? Okej folk som faktiskt bloggar om intressanta saker och tar tag i problem så som tex http://www.ost007.blogg.se/. (Förlåt för credsen till mig själv.)
     Men till att börja med då, vem kom på att blogg var något att hålla på med? Detta har jag ingen aning om och har inte heller tänkt att kolla upp det. Är som sagt mycket ointresserad av allt vad bloggar innebär.
     Men vad är det då som gör att hela mänskligheten (läs delar av Sverige) faktiskt läser upp i mot tre bloggar om dagen? Är det spänningen? JA! Hon var trött idag med! Eller är det kanske rutinen? Att har man väl börjat är det svårt och sluta. Men nej, kanske har jag faktiskt svaret. 

Kanske har jag funnit det. Kanske är det mystiken. Att aldrig veta. Att aldrig vara säker. Aldrig vara på det klara med Varför läser jag en blogg?

Jaha, så var det väl dags då igen!

Hoppas för det första att ni redan sitter ner när ni öppnar min blogg. Då ni i förhoppningsvis kan undervika att falla till marken, då förvåningen om att min blogg faktiskt har uppdaterats slår till!

Ett aktuellt och mycket hett ämne är för tillfället är det omtalade blogg-SM! Men varför kan man fråga sig då? Borde det inte finnas andra mer vettiga saker för svenska folket att lägga sina krafter på? Tex det växande om mer hotfulla problemet med alla fjortisar som springer runt och gormar och skriker om väte hit och grönsaker dit! (http://rebeccamarialinnea.blogg.se/ ger ett mycket bra exempel på detta.) Eller att vår vackra och utomordentligt fina jord kommer att gå under om vi inte gör någonting typ NU?! Vad är då blogg-SM gentemot detta? För vad jag vet har Gumsetoften (http://gumsetoften.blogg.se/) ännu inte räddat jorden från dess kommande undergång? Men om detta händer, berätta gärna.
    
     Och vem är det egentligen som bestämmer vem som har bästa bloggen? Eller kanske framför allt, VAD är det som avgör att den blogg är bättre än en annan? Är det antalet foton? Antalet rättstavade ord? Eller helt enkelt bloggarens personliga touch som avgör det hela?

Hjälp mig, för jag förstår inte!

(Bild kommer men den ville sig verkligen inte när jag ville! Så som sagt, det är på väg!)

Det är ju nästan att man behöver presentera sig igen! Men istället för det så hänvisar jag till längst ned på sidan istället, ungefär 5 inlägg nedåt! Det är ju trots allt inte så långt! Som jag försökte antyda var det rent ut sagt ett JEVVLA tag sedan jag skrev här! Men då jag inte vill mista min kära blogg har huvudet gått på högvarv!

                      Dagens vackra (som vissa kom att kalla den) analysering går till Comviqs ära! Jag skall nämligen ta och göra lite reklam för Comviq Kompis! För er som inte vet vad detta är kan gå in och läsa mer här: http://www.tele2.se/comviq-kontant-vardebevis-kompis.html och sedan återvända hit om ni fortfarande är osäker på varför ni bör byta!

För det första låter ju ändå just "Comviq Kompis" väldigt trevligt!
Comviq för att de börjar på C, vilket även mitt namn gör, och jag är ju så HIMLA trevlig och Kompis för att just kompisar är ganska så nice!! Man blir glad av dem och det ser ju alltid ganska bra ut med just kompisar, vilka även kan vara bra som täckmantlar eller liknande. För det andra så blir det ekonomiskt väldigt bra om alla ens täckmantlar även de har Comviq då man smsar GRATIS och ringer för endast en uppkopplingsuppgift på 69 ÖRE!

Så låt oss leka med tanken (känn feelingen) att alla skulle byta till comviq. Fatta vad billigt.

Detta var sämst.

Ber om ursäkt.

Förlåt.
Puzz.

Det telefonabonnemang man syftar på är NATURLIGTVIS ComviqKompis!

Dagens vackra analysering går till huruvida man bör prata med sig själv eller inte!
En av de positiva sakerna med att vara bra kompis med sig själv är att man alltid har någon att prata med! Oavsett hur uttjatat ämnet är, hur trött du än är eller hur konstiga dina tankar eller frågor är, kommer du få ett svar tillbaka. Jag säger dock inte att du kommer uppskatta svaret du får, men ett svar är näst intill alltid bättre än tystnaden...

För att ens KUNNA prata med sig själv finns det ändå ett par kriterier du måste kunna uppfylla:

- Talförmåga
- Självdisciplin
- Förmågan att övertala dig själv att du inte är så konstig som alla säger
- Viss schizofreni

Uppfyller du upp till 75 % av detta (med schizofreni inräknat som ett måste) har du faktiskt goda förutsättningar för att lyckas! Alltså är det bara att sätta igång! Men för att få lite hjälp skall jag (då jag faktiskt råkar vara expert på ämnet) här ge en enkel startinstruktion på hur du kommer igång:

1. Starta med att tänka igenom vad det faktiskt är du vill diskutera.
2. Vad du vill komma fram till?
3. Är detta rimligt?
4. Om JA, fortsätt till fråga 5. Om NEJ, börja om från början med ett nytt ämne.
5. Ställ en fråga, vänta på svar och börja bolla tankar och idéer med dig själv. (Har du svårt att ha koll på vilken sida av dig själv som ska prata kan du här få ett litet tips. Isåfall behöver du två papper, en penna och en liten bil. På det ena pappret skriver du RÖD och på det andra LILA. Lägg sedan RÖD på din VÄNSTRA sida och LILA på din HÖGRA. Om du sedan startar med RÖD åsikt ställer du din lilla bil där för att sedan då det blir dags för LILA köra över bilen, helt lätt och enkelt, så den istället kan parkera där. Smart va!?)

          
Till en början kan det dock finnas en del brister i att tala med sig själv, då det lätt blir ett enformigt samtal med få nya och annorlunda tankar. Men då man inte kan vara bäst på allt så ger övning färdighet! Något som kan ge inspiration till att lära sig denna konst kan vara att lägga en tanke åt den dag då en epidemi börjar sprida sig och DU kan vara den enda människa att bli kvar! Skulle det inte då kännas bra att redan ha "konsten-att-tala-med-sig-själv" upptränad?

Tipstack till Sofia!

Jaha... då kommer äntligen det inlägg alla väntat på och som jag så länge fasat att skriva.
Dagens analysering går nämligen till urringningar.
Anledningen till att just detta kom på tal var att jag en vacker dag kom, utan att tänka på vad jag faktiskt sa, att säga till en kär vän att när jag möter någon med urringning har jag svårt att inte kolla. Då denna vän undrande och förskräckt stirrade på mig kom jag på vad jag just sagt. Att jag praktiskt taget förklarat att jag går och spanar in hennes bröst varje gång hon har en tillräckligt låg hals på sin tröja. Vilket faktiskt verkligen INTE stämmer! Då jag skulle försöka krångla mig ur den situation jag själv satt mig i, hade jag fyra tjejer och en kille som satt och kolla på mig med hysteriska blickar. Som de inte visste om de skulle skratta eller gråta. Då jag tydligen såg lika stressad och förvirrad ut som jag kände mig... Vilket kanske är ganska förstårligt? Men i alla fall, för att ta mig ur detta träsk försökte jag påkalla att tjejen, vars urringning jag kommenterat, istället kanske borde känna sig nöjd med att jag ju faktiskt fattat vinken med urringningen. Men då hon inte fatta vad jag menade var jag ju tvungen att förklara att meningen med att ha urringning är väl att folk vill att man ska kolla in deras bröst (eller de bitar som då syns). Samma med tajta jeans, att man vill att folk ska kunna spana in ens ben utan att behöva anstränga sig allt för mycket. Detta fick jag tyvärr FRUKTANSVÄRT våldsamma reaktioner på då jag uppenbarligen lyckats trassla in mig ännu mer än innan, om de ens var möjligt! Som motfråga fick jag då om jag varje gång jag hade strumpbyxor ville visa upp mina vader för omvärlden? Och på denna fråga var jag ju så illa tvungen att le vackert och så glatt jag kunde, svara ja. Även om det inte på något vis faktiskt stämmer. Men tapper som jag är försökte jag igen.

?- Men varför har ni urringning då?

Svaren jag fick var att de endast tyckte det var snyggt. Och jag förstår dem för det är också anledningen till att även jag har det då och då! Och alltså även anledningen till varför jag har mina strumpbyxor!

Anledningen till varför jag från början lyckades få ur mig detta underbara bekännande, var att jag egentligen hade tänkt fråga de andra om de också omedvetet kollar in folks urringningar. Men då jag inte tänkte på vad jag sa, blev det HELT fel!

När jag såhär i efterhand frågat vad folk anser så säger de flesta ändå att de håller med mig. Att man faktiskt omedvetet hamnar med blicken rakt på någons urringning! Men som en annan mycket kär vän sa; "Att det kanske märks mer om man hamnar med blicken där än på tex någons axel." Vilket faktiskt stämmer grymt bra! Men även om det är så det är, innebär det INTE att det är OKEJ, då det är mycket obehagligt upplevelse!

Dagens första analysering går till vad jag även i mitt förra inlägg tog upp litet, dvs: skidbackar på ostar.
Jag kan nämligen inte för mitt liv FÖRSTÅ, VARFÖR de ska vara så HIMLA svårt att lyckas hålla en jämn och slät ost!? Grejen med att ha en ost är väl att man skall kunna äta den? Och som ett sånt väldans miljö- och ekonomsikt tänkande land borde vi väl försöka utnyttja hela ostens möjligheter? Och därför INTE skapa massa onödiga skidbackar som senare kommer leda till att vi måste slänga den och köpa en ny i förtid pågrund utav torra, äckliga och hårda kaneter. Vilket i sin tur kommer leda till att förbrukningen av ost ökar. Vilket kommer leda till att framställarna måste producera mer. Vilket leder till att man måste föda upp fler djur. Vilket leder till en ENORM ökning av betesmark som kommer gå åt. Vilket i sin tur kommer leda till att vi kommer få mindre plats att bo och leva på så man får bo fler och fler i samma hushåll, vilket kommer leda till att det blir ÄNNU svårare att hålla koll på sina ostars lutning!